Keratokonus

Keratokonus är en hornhinnesjukdom som leder till att hornhinnan gradvis förtunnas och formen blir toppigare. Orsaken till sjukdomen är inte klarlagd men det kan finnas ärftliga inslag och associationer till andra sjukdomar.

Keratokonus är vanligare hos personer med Downs syndrom, sjukdomen förekommer även i samband med andra bindvävssjukdomar (Ehlers-Danlos syndrom) och atopiska sjukdomar såsom eksem och allergi.

Keratokonus brukar vanligtvis debutera i tonåren, men det kan även börja senare, dock är det ovanligt att debutera efter 30 års ålder. Sjukdomen drabbar i majoriteten av fallen båda ögonen, men sjukdomen kan påverka ögonen i olika utsträckning. Keratokonus har ett kroniskt förlopp men utvecklingen av förändringarna brukar i regel stabiliseras efter 35-40 års ålder.

Symtom
Patienten noterar synförändring i form av subjektiv oskärpa, skuggbildning kring objekt, vissa beskriver även dubbelseende. Oftast utvecklas symtomen gradvis, men i vissa fall kan förloppet ske hastigt med hornhinnesvullnad (hydrops) och efterföljande ärrbildning, som leder till synförsämring.

Behandling
I början av 2000-talet började man med en ny form av ”bromsande” behandling mot keratokonus; korneal korsbindning (corneal cross linking; CXL), detta har förändrat handläggningen helt och hållet. Vid misstanke om keratokonus ska man remittera patienten till en ögonläkare för ställningstagande till behandling med cross-linking. Behandlingen är fotokemisk och går ut på att stabilisera hornhinnan biokemiskt för att avstanna progressen av förtunning och formförändring. Cross-linking utförs enbart på aktiv keratokonus sjukdom, dvs. en sjukdom som är under utveckling, därför är det viktigt att fånga upp dessa patienter tidigt. Cross-linking har ingen effekt på keratokonus som spontant har stabiliserats.

Cross-linking har ingen direkt påverkan på synen. Det betyder att man inte ska förvänta sig en synförbättring efter genomgången behandling. Däremot kan behandlingen ge bättre förutsättningar för att man ska klara sig med glasögon eller kontaktlinser. När vanliga glasögon och kontaktlinser inte uppnår acceptabel syn kan man övergå till stabila (hårda) kontaktlinser. När kontaktlinser inte längre fungerar kan det bli aktuellt med hornhinnetransplantation. Man byter då ut de centrala delarna av hornhinnan mot donerat transplantat. För att förhindra avstötningsreaktion efter hornhinnetransplantation (som dock är relativt ovanligt pga. att hornhinnan saknar blodkärl) behöver man behandlas med immunhämmande droppar (kortison) upp till ett år efter ingreppet.